I dag är det 1: december och det är ruggigt, småkyligt, skitigt, grått och trist ute. Inte direkt inbjudande att gå ut på promenad i detta skitväder men ett måste så det är lika bra att ta tjuren vid hornen och ge sig ut.
Vi går in i julmånaden och snart är det här hemska året slut, ett år som inte har varit som vanligt. En Corona-pandemi har lamslagit landet och fortfarande så är smittspridningen stor, vad är det som händer. Ska det aldrig ta slut. Jag önskar så av hela mitt hjärta att detta hemska virus försvinner och att vi kan återgå till vårt vanliga liv, där vi kan få träffa våra nära och kära, få krama dom igen.
Ett stort ljus i mörkret är att jag ska bli mormor i dagarna och det ska bli så roligt, mitt första barnbarn ❤
Idag känns det lite tungt, en kullsyster till Wilma har vandrat över regnbågsbron och blivit en stjärna på himlen och man får tårar i ögonen när man vet vad som komma skall. Pussentorpet Drömkullen börjar att tunnas ut, inte många kvar utav dom nu.
❤
